Koh Tao
Resan startades från Bangkok i söndags kl. 19.00 med nattbuss ner till Champorn. Därefter blev det byte till en annan buss för att komma till piren. Kl. 10.00 i måndags klev vi på båten mot Koh Tao, eller mot Panghan där vi sedan fick byta båt för att komma till Koh Tao...Denna sträcka som kom att ta nästan 3 timmar blev till ett riktigt helvete. Det var nämligen, enligt thailändarna, monsun över Koh Tao vilket orsakade väldigt höga vågor...och då menar jag VÄLDIGT höga vågor då båten befann sig till 70% i luften och endast 30% i vattnet. Jag var lite för kaxig när en thailändare frågade oss om vi blir sjösjuka för jag svarade bestämt nej. Men när båten väl började flyga, och slå så hårt mot vattnet att jag trodde att jag skulle få whiplash skador, började svettningarna komma...så jag la mig ner (på stackars Mike) för att dämpa illamåendet. Ca 5min senare säger Mike att han mår så illa att han inte kan sitta kvar och rör sig, med så raska steg som han förmår på denna gungande resa, ut mot däcket. Jag bereder ut mig över våra 3 säten och försöker sova vilket är omöjligt då folk spyr som magsjuka på hela båten...tjejerna framför och bakom mig spyr ikapp och det var riktigt nära att jag "började be till gud" att de inte skulle kräkas på mig...
När vi äntligen är framme vid Koh Tao är min axel helt mörbultad, jag har nackspärr samt en extrem huvudvärk och har med nöd och näppe klarat mig från att inte kräkas. Så nu ska jag alltså gå ut mot däck och ta mig av båten...jag möts av underbara syner och dofter (bland det värsta jag varit med om) men kommer av båten där Mike står och väntar med all packning :P Han hade också klarat sig genom hela båtresan.
Vi åkte med taxi till Buddha View där vi nu har påbörjat vår PADI utbildning. Personligen tycker jag att Buddha View var ett bra val då vi idag fick påbörja dykningen med poolträning, vilket de större skolorna inte har utan där kastas man ut i havet på en gång. (Vi kommer självklart fortfarande att få genomföra 4 dykningar i havet, precis som vid alla PADI Open Water utbildningar.) Så imorgon är det dags för första dykningen i havet och det ska bli superspännande men samtidigt som jag är lite nervös. haha!
Nu ska jag återgå till mitt pluggande, först blir det artikelgenomgång och sedan får Mike ta en snabbgenomgång för mig vad kapitel 4 i dykmanualen handlar om. Har helt enkelt alldeles för mycket att plugga på en gång, vad hände med fotokursen liksom? :P
Mike drabbas av en ovälkommen snyltgäst...
När vi äntligen är framme vid Koh Tao är min axel helt mörbultad, jag har nackspärr samt en extrem huvudvärk och har med nöd och näppe klarat mig från att inte kräkas. Så nu ska jag alltså gå ut mot däck och ta mig av båten...jag möts av underbara syner och dofter (bland det värsta jag varit med om) men kommer av båten där Mike står och väntar med all packning :P Han hade också klarat sig genom hela båtresan.
Vi åkte med taxi till Buddha View där vi nu har påbörjat vår PADI utbildning. Personligen tycker jag att Buddha View var ett bra val då vi idag fick påbörja dykningen med poolträning, vilket de större skolorna inte har utan där kastas man ut i havet på en gång. (Vi kommer självklart fortfarande att få genomföra 4 dykningar i havet, precis som vid alla PADI Open Water utbildningar.) Så imorgon är det dags för första dykningen i havet och det ska bli superspännande men samtidigt som jag är lite nervös. haha!
Nu ska jag återgå till mitt pluggande, först blir det artikelgenomgång och sedan får Mike ta en snabbgenomgång för mig vad kapitel 4 i dykmanualen handlar om. Har helt enkelt alldeles för mycket att plugga på en gång, vad hände med fotokursen liksom? :P
Mike drabbas av en ovälkommen snyltgäst...
Kommentarer
Trackback
